Sverige och Thailand

Ibland känns det som om jag lever i en bubbla. För ingen känner mig, jag menar känner mig. Varför ska jag vara kvar här där egentligen ingen bryr sig. Camilla är i thailand, Milla har skolan, Madde jobbar, Sanna har flyttat till Uppsala, Ylva har Joel, Hanna vet jag inte vad hon gör och Malin är i London. Jaaa, London. Puckad som jag är. Som vanligt vill säga, så kan jag inte göra några rätta beslut med mitt liv. Nej, jag tackar nej till en au pair familj som nog skulle ha varit bra. För att jag inte ville vara där ett år. Men HALLÅ??!! Det är ingen som säger att jag MÅSTE stanna i ett år. Nej, jag håller fast vid saker här hemma som aldrig kommer att hända. Jag är trött på att vänta. Jag kan inte stanna här pga sånt.
En olycklig gammal tant med massa katter är vad jag kommer bli. Som sitter och ångrar saker hon inte gjorde. Troligen boende kvar i Tobo, i en lägenhet dit ingen vill komma och hälsa på. Just nu känns det ungefär som att det kommer bli så. För London känns så långt härifrån. Jag känner mg låst för det enda jag gör om dagarna är att sitta hemma. Jo jag bakar för det är de enda som gör mig glad. Då kommer jag in på mitt andra misstag här i livet och det är att jag gick samhällsveteskapliga linjen ist för livsmedel eller frisör som jag verkligen ville gå. Men hmm. Smart verkligen smart.
Nej nu har jag tyckt synd om mig tillräckligt för idag.